zazzo

uppsvullen mage likt en graviditet. förra helgen
stoppade i sig flertalet piller, nu bara två om dagen.
kroppen reagerar på medicinen så jag känner mig
allt annat än fräsch och het.

det är ganska fantastiskt att jag tog tag i saken och
gick till närakuten. Jag inte den som går till doktorn,
om jag inte släpas dit.

Nästa vecka ska håret klippas, vilket jag inte har gjort
sen 27 dec 2007. igår städade jag badrummet, det
känns som att jag börjar ta tag i mitt liv.

nu blidde det en väldans sen rapport från coldplay
i onsdags.

inte helt oväntat är jag nöjd och belåten att få se denna
fantastiska grupp. chris hade rakat av sig sitt fluffhår
efter uppmaning av mig tidigare under dagen (i mitt
huvud) dock kvarstår problemet med hans giftemål.
Ska fortsätta jobba på det.

hamnade galet nära scenen, så där fjortisaktigt.
Hade jag varit lite längre och snyggare hade dem
deffinitivt velat skaka hand med mig under spelningen.



karln börjar tycka att åldern sätta sina spår och vill
nog inom en snar framtid inte stå på egna ben vid
konserttillfällen utan skulle uppskatta det  där med
att sitta och klappa i takt i stället. Jag håller inte med,
utan kan mkt väl tänka mig att möta upp honom där
jag lämnade honom.

en akustisk The scientist, en pampig viva la vida och
en avslutande yellow så är jag rätt nöjd. Dock saknar
jag Trouble - finns det ngt mer fantastiskt?

avslutar med en fantastiskt smickrande bild på chrissan.

ok here we go,
antydan till sjukdom men sitter ändå här i
partystrass och är halvvägs ut genom dörren.

jag är ganska medveten om att ta ett par glass
kommer påskynda påkryandet, men what the hell.

som det tidgare har påpektas, så är jag fortfarande
yngst i gänget men dock den tröttaste - skärpning!

so here we go...

storslagna planer smids! Svensk som man är
så spelar det välkända vädret in en stor roll.
Enligt smhi ska det åtminstone inte regna
imorgon - jomantackarja!

det var ett par år sedan jag besökte spektaklet,
på gott eller ont vet jag inte, hursomhaver, det
är i alla fall en date med timon.

ok, jag är en mycket svag människa.
Jag kunde inte hålla mig borta från acnes
utförsäljning. trots att jag visste att jag
troligen inte skulle hitta ngt, det var ju trots
allt rea där stockholms acnemänniskor
skulle samlas med förväntansfull blick.

väl framme fick jag snällt ställa mig i det
så typiskt svenska, en kö. Det var kö för
att komma in till spektaklet, det var bara
att vänta om jag ändå pallrat mig ända
till fridhemsplan.

jag knatar in genom snurrdörren och
ser slagfältet av människor och förra
årets jeans. Jag hittar poteniella neder-
delar som kanske kommer att få äran
att följa med mig hem, dock inte utan
en provtur.

hursomhelst för att korta ner det här
inlägget - jag kom hem med tre par
jeans och ett larm. Ja, de hade ju
självklart ingen avlarmningsmojäng
med sig, det vore ju dumt.

att avlarma mina byxor blir alltså helgens
projekt. jag ser allt en hint av avundsjuka!